Bilen

Jag har åkt bil med föräldrar. Känner mig som ett barn fast på det mysiga sättet.

Lur

Det är alltid svårt att veta när det kan passa att sova. Svårt att veta om ifall det kommer att gå när man väl försöker. Det kan vara bra att veta att det kommer att gå att ta igen om man skulle missa en halv eller en hel natt. Många tar en lur på eftermiddagen. Jag gör inte det. Men jag vill lära mig. Problemet är väl egentligen inte att somna, det tror jag att jag kan även om det är trixigt. Nej, det jag måste lära mig är framför allt hur man vaknar utan att hata, må illa, frysa sen. Så att resten av dagen kvällen kan bli en positiv upplevelse. Ge tips om du vet. På hur man vaknar. Och hur man kan stå ut med att vakna och gå upp när det är mörkt och man inte ens kan hoppas på att det ska börja bli ljust.

Katastroflycka

Jag sitter och uppdaterar skånetrafikens hemsida och hoppas att det ska bli sämre istället för bättre med tågavgångarna. Jag tycker inte om att det är jul, jag kanske är som Grinchen eller vad den heter. Men jag tycker väldigt illa om att folk vill se den filmen varje år också. Det kommer nya filmer, hallå! Eller det är ju egentligen kul att se samma film om och om igen men inte just den. Den var värd att se en gång. Sen räcker det. I alla fall så kan man säga att det är julen och alla som tycker det är en tradition värd att upprätthålla, som får mig att må dåligt. Och nu i och med tågstopp och sånt så får jag hämnd på en hel drös av dem. Om det nu är nån som blir väldigt ledsen för att inte komma fram dit de skulle i tid så är jag öppen för chat. Och om det går att ta sig fram hit får ni gärna komma in också. Vi kan dricka kaffe och äta vanlig jävla fralla. Det är gott. Jag har lite rödvin också och jag har möblerat om, kan vara kul att se.

Följare

Jag är den enda följaren på Chatorias blog. Jag förstår inte. jag förstår inte heller vad det finns mer än chat i livet.

Intercity

Jag rekomenderar att man åker Intercitytåg om man ska åka tåg. Igår åkte jag Intercitytåg. Det tog hemskt lång tid (6 timmar) men ingen försening vilket är mycket tillfredställande efter att stått på Malmö, Lund, Landskrona och Skurups station i sammanlagt evigheter och sett hur försenade alla tågena ska bli. Jag kom fram 10 minuter för tidigt till Stockholm! Och i min vagn fanns inga människor men gott och väl en massa ström så jag kunde höra musik och chatta chatten hela vägen. Har även skickat in diktsviten nu äntligen så beröm mig. Jag skickade den till "komma". Den där Peo Rask verkar vara hyvens.

Svinalängorna

Jag har bott i Svinalängorna när jag bodde i Ystad. Jag tycker om boken. Mamma köpte den som hörbok till mormor dessutom. Så vi försökte lyssna jag och mormor. Hon hade svårt att koncentrera sig. Sen dog mormor, sen fick jag hörboken. Jag lyssnade på den och tänkte på mormor när jag bodde i Svinalängorna. Nu sitter jag på tåget mellan Landskrona och Malmö. Mittemot mig sitter en relativt ung man med en katt i en kattbur. Han läser boken och jag vill säga till honom att jag tycker att det är bra. På andra sidan gången sitter två medelålders kvinnor som jag stör mig ganska mycket på. De kan inte se vad mannen läser. De säger att de ska gå och se Svinalängorna på bio ikväll, eller den ena ska det i alla fall. Men boken var inte alls bra, säger de. Den hade ett fruktansvärt dåligt språk, tycker de. De kan inte förstå hur den kunde få Augustpriset. Men filmen ska vara bättre tydligen. Sen fortsätter de att raljera lite och jag vet att mannen hör. Han måste höra. Det är spännande att vi alla har Svinalängorna i huvet på ett eller annat sätt. Mannen ringer ett samtal. Han säger att det är Birger som pratar. Han heter Birger om han inte ljuger.

Pyttesmå poststrukturalister

Det händer mer i livet än jag egentligen tycker mig ha kapacitet att ta in. Dessutom har jag fått lite havregrynsgröt på fingrarna så jag kan bara skriva med två fingrar. Lätt fixat! tänker kanske du men jag vet inte. Det finns så mycket som skulle kunna vara prio ett. Och trots detta sitter jag här med min gröt framför mig och funderar på att kanske sätta på kaffe snart. Jag har inget särskilt inplanerat, ändå kommer jag att ha svårt att hinna. Jag känner att detta blev väldigt filosofiskt. Sitter du här och filosoferar? Joråsåatte

Nattövning

Jag övar på att inte få panik för att jag inte kan sova. Jag tänker att det får vara en slags övning. Att det kan vara såhär ibland och så går det om man sitter uppe och gör klart och dricker kaffe för att inte somna. Sen är man ju där och vaken. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska säga JA eller NEJ till rutiner.

Nytt inlägg

Det var inte meningen att skriva ett nytt inlägg. Jag bara klickade fel. Det är svårt med blog. Jag multitaskar med musik, öppet word-dokument, frukost och fb. Igår var det dåligt allting. Fast allt jag gjorde var bra. Men det var den vansinniga tiden däremellan.

Ortopeden

Har varit hos en som kallar sig Ortopedtekniker. Min vänsterfot är duktigare än högern. Den sätter ner sig rakt på underlaget. Den högra är helt vinglig och dan. Det ser ut som skit när jag springer på det där rullbandet som också kan filmas. Man kan se på en liten TV-skärm hur snett jag springer. Ortopeden och hans elev trycker på paus och play och jag tycker att det är så fint och känns tryggt när de kommenterar mina fötter. Sen får vi gå in på ett rum och lägga upp foten på en grej och så får de känna och klämma. Ortopeden vill gärna hålla i foten även när vi bara pratar. Böja och bända på foten. Åh så bra.

Ersättningsskunk: terorier

Började osökt att prata om skunk igen. Det var i förrgår. Underlig situation över huvud taget. Filmunderlig. Så underlig att man inte trodde det fanns-situation. Ja men det var off-topic. Från ämnet alltså. Genom samtalet och genom vårt inflytande på varandra kom vi fram till att skunk var så bra för att det var öppet för alla att ta sig in och läsa dagböckerna men för krångligt för att någon skulle bemöda sig om att göra det. Det fanns en alldeles lagom krångelspärr. Inga skyltar eller kodord som sa stopp med många klick hit och dit och så svårttillgängligt att de som läste utan att själva var skunkar knappast skulle våga ställa en till svars för vad som skrivits där.

Jorden de ärvde

Bra bok av Björn af Kleen! Finns i din pockettopplista och säkert på bibblan. Här är biblioteket i Landskrona.

Söndagsåka

Nu skulle jag vilja lära mig lite om det där med att vara dålig, Lisa. Du kunde ju det sa du, eller försökte lära dig. Men kan du verkligen? Du gör ju massor. Och folk kan säga till mig att jag gör massa saker men det känns som om jag inte gör något alls. Det bästa skulle kanske vara om jag faktiskt inte gjorde något alls över huvud taget och hade lärt mig att vara nöjd med det. Usch, det är så krångligt. Jag vill bara ha en slickepinne och ägna hela dagen åt att slicka på den. Polkasmaken.

Eldar

Jag har också varit på landet. Det som utmärker landet extra mycket är att det är annorlunda med värmen och kylan. Det kan till exempel vara mycket kallt när man kommer in i ett hus. Det är inte säkert att man tar av sig ytterkläderna. Det fanns dock ett helt får och en hel ren att ligga under i det här huset. Men det räcker ju inte i all evighet. Bra vore att få igång en brasa. Jag kunde. Och aldrig är man så nöjd som när man lyckats få igång en brasa. Speciellt om någon annan misslyckats innan. Sen bara fortsatte det med fotogen, paraffinkamin, stearinljus och sån där innerlig eld som kommer från hjärtat.

Rekord

Jag ska slå rekord i att stanna länge i Landskrona. Nu blir det kanske inte just i denna vevan men jag bäddar för det. Stannade i stan igår kväll och gick och fikade med ortsbefolkningen om än inte infödd. Idag har jag haft besök så då behövde jag inte heller åka härifrån. Målet är att det ska kännas helt onödigt att ha Skånekortet. Det yttersta målet är i och för sig att aldrig göra av med några pengar (vilket man kan göra genom att köpa Skånekort och andra biljetter) Och sen kanske inte röra sig utanför lägenheten heller och inte heller förbruka någon energi och därför inte behöva äta eller för den delen handla mat och sen krypa in i garderoben och mumifiera sig!

Alltid Po

Det är alltid den där Po Tidholm som får göra Posiesrecensionerna

Löparknä

Eftersom jag är en riktig löpare så har jag ett löparknä. Det finns nog inget bättre än att vara hos sjukgymnasten. Jag har aldrig varit hos en tidigare men nu så. Så nu vet jag.

Kompledigheten

Sitter och har komptid eftersom jag och Sanna jobbade kväll igår. Vi fick imaginär OB också, så kändes det i alla fall. Och nu jobbar jag lite mitt i komptiden också. Håller ordning på en groupie, styr Sannas liv och svarar på mail. Fast jag planerar att dammsuga på riktigt medan Sanna är borta så att hon ska tro att hemmet blir rent av sig självt. Vi har tatt hem gratistidningen City nästan varje dag också som en imaginär prenumeration.

Chatorias jobb

Chatorias är ungefär samma som skunk. Men nu måste han skriva allt i sina statusar på fb istället för i skunkdagboken.Det här är något från hans jobb på Försäkringskassan tror jag. Är det inte väldigt typiskt försäkringskassan:

Häröver har Du anfört besvär. I anledning av besvären har Försäkringskassan avgivit yttrande varefter Du inkommit med genmäle. Du äger hos regeringen söka ändring genom besvär.

Besvärstid 771114

Och det här:

EJ ringde till I-B A, EJ säger "hej" och presenterar sig. I-B A besvarar inte hälsningen utan säger bara "ja?". EJ är mycket klar i sin framställning om vad som hänt och undrar om det får gå till såhär på Försäkringskassan. Hon är ledsen över att bli behandlad såhär. Någon ursäkt har hon inte fått ifrån I-B A.

Gubben i lådan-aktivitet

Jag hade videoredigering ihop med Jakob Lif och själva lektionen var sådär tråkig men inte jobbig så jag fick en riktigt härlig tråk-skolkänsla och såg till att vi tog så lång kafferast att man skulle kunna kalla det skolk. Vi klappade kattera som jag egentligen hatar. Sen drack jag kaffe med Sam och sen med Lisa, jag kokade inte kaffet men nästan. Nu har jag smörjt in mina tjusiga skor med svart skokräm inhandlad på City Gross igår och ska snart till att börja putsa.

Kom fram!

Pysselkväll

Sen så åkte jag hem. Jag tror man kan säga att jag har arbetat idag. Men då vill man gärna ha en tv sen.

Jag vet inte om man måste sätta en titel på sina inlägg nu när det inte är riktig skunk. Jag tror inte att jag brukar ha någon överskrift när det är skunk. Men jag ska inte hålla på och tro att detta är skunk, för det är det inte och föresten så kanske skunk kommer tillbaka.

Jag vet inte riktigt hur jag bar mig åt för att krafsa ner meddelanden i skunkdagboken och hur jag ska föra för att det ska kännas likadant eller i alla fall liknande här. Till att börja med kan jag säga att jag hatar när mitt hår är smutsigt. Just nu är det smutsigt men ser någulunda rent ut eftersom jag tvättade luggen i morse. Senare ikväll planerar jag att tvätta hela mig själv, både hår och kropp. Ovanpå det ska jag torka mig och kanske borsta tänderna.

Ersättningsskunk

Det här är ersättningsskunk. Jag trodde att det skulle behövas. Men skunk började funka igen. Och sakta återfick jag förtroendet för skunkdagboken. Men nu är det bortblåst igen. Och jag tar detta till tröst. Men ännu känns det inte bra. Inte likt och inte bra alls. Men jag börjar skriva och sen fortsätter jag och om ett tag kanske det kan känns som skunk det här ändå. Nej. Inte riktigt. Men ändå bra på sätt och vis.

En gubbe ringde och ville ha mig till att jobba på ett lager, tänk om det kan bli verklighet.

Eriksgatan

Jag åt nyss lite nudlar. Det blir man inte mätt på. Skunk fungerar inte så jag får okynnesskriva här istället. Jag har varit väldigt nöjd med min nya stad idag. Varit på cafe och vandrat bland industrierna. Den gamla tågstationen står öde. En fin vänthall med blå väggar och schackrutigt golv. Tittade in genom fönstret. Smidde planer. Här kan man va och göra grejer.

City Gross Landskrona

Det är en ny stad igen. Den har trådbussar och affärer och jag misstänker även att det finns en finsk förening. Har hört att de lagat morotslåda åt olika arrangemang. På City Gross finns dessutom en särskild hylla för finsk mat.

Statistik

Jag känner ett stort behov av att upprätta mer statistik över mitt liv. Jag måste bokföra allt. Varför. Ingen vet.

Den här yllefilten

Jag satt och försökte ge en finsk kvinna att dricka i värmen. Hon sa en massa saker som jag inte förstod och jag tänkte att det antagligen handlade om att hon inte alls ville dricka men jag tänkte att hon dör ju annars och trugade vidare.

En kvinna ur den ordinarie personalen kom in men vände nöjt när hon såg att jag redan var där. Hon hade väl också tänkt vattna. Sen kom hon alldeles strax igen, glatt leende. Hon sa "Vet du att hon är hundra år. Hon fyllde förra oktober. Nu är hon snart hundraett." personalkvinnan började rota bland hundraåringens bolstrar, som låg på en stol, och fick fram en stor ljusgul filt. "Den fick hon av folkpensionen när hon fyllde. Det är en yllefilt"

Så går det till i det här landet.

Ken Stringfellow spelar för Helsinkis gamla popkids

Till slut stod jag så nära att vi var mittemot. För han stod på golvet när han spelade. Och mellan varje låt funderade han på vilken nästa skulle bli. Så jag behövde bara börja mig fram och säga i normal samtalston om han inte kunde ta något från Dear 23. Det kanske var länge sen? sa jag. Jo det var det. Men det gick visade det sig. Fast jag nästan hade skämtat. Och rysningar på rysningar när han börja spela:

Isn't it nice how things resolve
To test your will would take the skill of crazy ants
You fit your mind into smaller and smaller jars
You find them clutching the last straw
As if it's worth the worse for wear and tear you look
But why try to understand someone that you don't even know
Even though he brought you up, beat you up,
Shut you up when you cried ?

And now you avoid parties
Because they remind you
Of someone who you used to know
Pretty soon you'll want to avoid yourself
A popular phrase from the same year
Would draw no tears save for the fears of looking back
You find you hide for weaker and weaker reasons
The battle you lost in the mirror
Earned you no thanks but wooden planks were soon withdrawn
And you couldn't run away even if you tried
And you tried and you cried 'cause you knew that laying flat
In your parents' car

And now you avoid fathers
Because they remind you
Of someone who you used to know
Pretty soon you'll want to avoid your own
And now you're finally on your own
You draw your choices from the voices you despise
You find you're drawn to tighter and tighter circles
Flashbacks, flashes forward
You are insane though you have gained such wide appeal
And all the car rides, cheap insides, laughter at the right people
At the right time at the right line in the right frame of mind

And now you avoid thinking
Because it reminds you of someone you used to know
Pretty soon you'll only think about yourself

Hemmet här

Så lätt man blir hemma. Detta är mitt hem helt tydligt nu fast jag snart ska åka och fast jag hatar korridoren utanför rummet. Buss 68 är min buss och Kvarnbäckens sjukhus är min arbetsplats. Fast inte riktigt. Jag jobbar ju inte på riktigt. Tallarna utanför fönstret är definitivt mina och Vik-Vanda å- Rönnbacken-Hem är min springrunda.

De som är lika sentimentala

Jag lovade att jag skulle vänta på dom på gayklubben men jag smet. Jag har längtat i veckor efter att få dansa för musikens skulle, inte för dansandet i sig. Så jag snokade reda på popklubben och publiken var förstås outhärdlig förutom skumma halvgamla mannen i för stor Curetröja och mössa. Men jag kan inte låta bli att bli lycklig över Panic, Boys dont cry, Girls on film och en och annan Streets-låt. Och när Sabotage med Beastie boys kom, då hoppade dom som galna på scenen. Nittiofem procent nostalgi och sentimentalitet säkert.

http://www.youtube.com/watch?v=9GkVhgIeGJQ

Andra personers favorithållpatser

Maria tycker bäst om "Kampen". Men hon vet ju inte hur där är. Efter självanalys har jag kommit fram till att mitt gillande av olika hållplatser dels och kanske mest är beroende av hur namnet låter men också lite hur det ser ut när man stiger av där.

Hållplats långtborta

Det tar 1 timme och 4 minuter att åka från mig till hållplatsen Köklax. Men den finns.

Nyupptäckt hållplats

Den heter tydligen Tattarmossen. Tror den ska få gå in på plats fyra direkt.

Hållplatser

Mina favorithållplatser, fem i topp:

Lillhoplax
Skillnaden
Igelkottsvägen
Trekanten
Brändö (fast den sista är inte för namnet utan för att man alltid slipper stanna där)

Utökad konversation

Igår tror jag att jag blev inbjuden till en tant på en annan våning. En våning som jag inte jobbar på alltså. Hon höll mig hårt i handen och sa kerros och ett nummer. Sen försökte hon säga numret på sitt rum också men det verkade svårare att komma ihåg. Jag blev aldrig riktigt klok på om det var inbjuden jag blev men idag testade jag. Jag hittade tanten på balkongen och det verkade som om hon hade väntat. Jag blev bjuden på jordgubbar och glass. Tantens man var också där. Det enda jag kunde säga var jordgubbe, glass, tack, vad är det osv. men det finska paret tyckte det verkade bra att prata med mig jättemycket ändå. Jag hade glömt hur man säger jag förstår inte och vi pratade nästan en timme. Innan jag gick sa jag i alla fall att vi skulle ses imorgon på sommarkaféet. Så mycket kan jag. Så jag har en finsk tant nu. Ganska klar i huvet verkar hon. Så jag tror att hon är min välgörare. Den som kommer lära mig all finska. Och ge mig jordgubbar.

Ordningen och skabbigheten

Finland verkar nästan kunna tävla med Tyskland i att ha sina saker i ordning. När jag går av tunnelbanen på Igelkottsvägen och är helt utom mig av kissnödighet och inte vet hur jag ska klara bussresan från Igenkottsvägen till Bondevägen, då finns det förstås ett toalettbås där. Och det är lättbegripligt hur man ska göra för att ta sig in och det är rent. Och ut papperskorgen i ögonhöjd sticker något som ser ut som en spruta upp och jag måste förstås dra upp och kolla. Visst har den nål och nog är det gammalt blod i den alltid. Och ute springer ekorrarna och björkstrastarna har mask i näbben och igelkottarna är väl nånstans här, dom med och bussen kommer snart.

Är det här som skunk. Kan man skriva som på skunk. Kan man känna så som där? Inte riktigt tycks det.

Finsk konversation

Jag har pratat finska. Lite här och där gör jag det. Jag frågade en tant: Vi går ut? och hon sa ja. Sen frågade jag om det var kallt. Hon sa att det inte var det. Vi gick cirka hundra meter med rullstolen och jag skulle till att plocka blommor som hon fick hålla. Efter två blommor sa hon: nu är det kallt. Jag sa att vi går in. Hon höll med.

När Skunk dör

Skunk dör på onsdag. Och jag gör som alla andra just nu. Det är som den stora folkomflyttningen. Alla sparar sin skunkdagbok och startar blog i vilken de skriver med Courier.