Försäkringsbolag

Han ringer till mig och säger att han har bokat in ett möte, vi ska mötas, det finns mycket att prata om. Vad ska vi prata om? Det finns en del att säga om bodelning, barnen, vad får dom? Om det skulle hända något. Jag tänker på mina barn som inte finns och som förhoppningsvis aldrig kommer. Vilka är det som jag ska dela med. Vad. Försäkringar, sparande. Jag har inget, jag måste nog ha dom här pengarna som jag har. I handen. Jag måste ha tillgång till dem. Ska man ha fonder eller aktier? Aktier är som hittepå jag vet inte vad han pratar om. Jag har funderat på att investera i ett nytt gymkort, kanske köpa storpack av diskmaskintabletter, det kostar en del men räcker länge, kan vi prata om det? Kan vi prata om hur pass mycket billigare det blir att själv odla sina tomater mot att köpa dem. jag tror inte det blir billigare men det är ju mat och terapi i ett och terapi är dyrt så i längden vinner man på det i ett eller hur, vad tror han? Kan vi ha möte om det här? Om jag köper gymkort minskar risken att jag skadar min kropp och det är dyrt eller hur, gymkort blir en investering, det har man ju hört, kan vi prata om det? Nej. Snälla nån, kan vi ta det här en annan gång. Kanske aldrig.

Blommor

Tomatplantorna är tio centimeter, en har gått av men jag räddade den till ett vattenglas, den har fått nya rötter. All administration är krånglig, den gör mig mycket trött. Papper och telefonsamtal, ja ni vet. Jag försöker rädda en annan blomma också men jag tror jag gjorde på fel sätt, täckte den i jord. Nu har jag i alla fall bättre uppsikt över den, den står i salen. Vi ska få plantera ute också, jag kan inte låta bli att gilla det som växer, en del säger att det är äckligt. Som när löken i köket gror fast den inte ska, eller när möglet blir en blomma. Klockan är tio, det är fortfarande tyst i salen.

Att ta sig fram

A vet hur jag fungerar. Jag säger allt är skit, det är långfredag. Hon säger Gör kaffe, sätt på dig fina kläder, gör det nu! Jag gör det, det är bra. Hon säger jag ska sitta ute på terassen också, och lapa sol. Men där läser hon nog in lite för mycket av sig själv i den här må bättre-prosessen.

Solen är ett arbete om den bara ska sittas i. Solen är dock vad man önskar på promenad till jobb, affär, kamrat. Solen är vad man önskar utanför fönstret. Den säger att det finns möjligheter, inte att man behöver utnyttja dem här och nu. Den säger att Vill du ta dig någonstans, vill du ta dig utanför lägenheten, så ska inte jag, Vädret, stå i vägen för det.

Massage

Ibland förvandlas jag till en maskin. Ibland vill jag bara ha med maskiner att göra. Fick testa en massagestol som utförde ett femton minuter långt program på mig. Som om jag var i biltvätten ungefär. Jag tänkte att såhär hade aldrig en människa kunnat göra med mig. Jag hade inte kunnat låta bli att oroa mig för människans tankar, den som masserar, tycker den att jag borde säga något, prata. Om inte nu(för nu är det massage, avslappning) så i alla fall sen, efteråt, medan jag reser mig upp. Kommer jag att behöva ge någon slags respons på det där knådandet och tafsandet som massören utfört. Vill massören ha beröm. Ska jag säga Åh, vad skönt mycket mjukare nu. Nu känner mig sig mörbultad. Jag skulle ligga där och oroa mig för mitt uppträdande. Men den här enorma stolen som sluter sig om mig och bankar mig med sina elektroniska små tassar och vars fjärrkontroll talar om vad det aktuella programmet ska vara bra för. Den kan jag glömma när jag går. Därför kan jag inte glömma den nu när jag går.

Bättre smak

Det här är alltså vad man lyssnade på i Finland 1951. Allvarlig snygg man sjunger seriös visa. Folk lyckas stå still och lyssna koncentrerat. I Sverige vid samma tid:



Alltså: hysteri tjejer som kissar på sig av lycka och ingen ordning i leden. Allt för Snoddas.

Offspring (översättning)

jag skrev av henne för tionde gången idag
och övade på alla saker jag skulle säga
men hon kom över
jag tappade min nerv
jag tog henne tillbaka och gjorde efterätt
nu vet jag att jag är utnyttjad
det är okej för jag gillar utnyttjandet
nu vet jag att hon leker med mig
det är okej för jag har ingen självkänsla

vi planerade att gå ut ikväll
jag väntar till två och sen släcker jag lampan
det här avvisandet har gjort mig så låg
om hon fortsätter så kanske jag ska tala om det för henne

när hon säger att allt hon vill ha är mig
då undrar jag varför hon ligger med mina vänner
när hon säger att jag är som en sjukdom
så undrar jag hur mycket mer jag kan ge
men jag antar att jag borde
stå upp för mig själv
men jag tycker verkligen att det är bättre såhär
ju mer du lider
desto mer visar det att du verkligen bryr dig
eller hur? ja

nu ska jag relatera till det här litegrann
det händer mer än vad jag vill erkänna
sent på kvällen knackar hon på
full igen och ute efter att ligga
nu vet jag att jag borde säga nej
men det är lite svårt när hon är på väg att gå
jag kanske är dum
men jag är ingen dweeb
jag är bara en sucker utan självkänsla

när hon säger att allt hon vill ha är mig
då undrar jag varför hon ligger med mina vänner
när hon säger att jag är som en sjukdom
så undrar jag hur mycket mer jag kan ge
men jag antar att jag borde
stå upp för mig själv
men jag tycker verkligen att det är bättre såhär
ju mer du lider
desto mer visar det att du verkligen bryr dig
eller hur? ja

Green day (översättning)

har du tid att lyssna på mig när jag gnäller

på allt och ingenting på en gång
jag är en av dom där

melodramatiska töntarna
neurotisk rakt igenom inget snack om saken

ibland hetsar jag upp mig själv
ibland spelar min hjärna mig ett spratt

och det ena läggs till det andra
jag tror jag spricker sönder
är jag bara paranoid?
är jag bara stenad

jag gick till en psykolog
för att analysera mina drömmar
hon säger att det är brist på sex som drar ner mig
jag gick till en hora
han sa att mitt liv är tråkigt
och att jag ska sluta gnälla för det drar ner henne

greppar efter kontroll
så det är bäst du håller fast

(finns alltså ingen tanke bakom hur stor/liten texten är jag lyckas helt enkelt inte fixa bättre

Kom på skam

Rummet som blev så rent att det inte gick att städa mer, bloggen som blev en önskebrunn och jag som just sagt att jag inte längre får musikupplevelser, uppenbarelser. Att det var det enda som fick mig att känna mig gammal i negativ bemärkelse. Jag fick på nöten.



Det är en cover men ändå.

Vad jag inte vet om de lägre divisionerna

Vill inte prata om journalister och hur dom har det för jag vill bara berätta allt jag vet om lokaljornalistik då. Och egentligen vet jag ju ingenting om det längre.

Sen var vi på Malmö C, denna vanskliga plats som numera mest känns som en tunnel. Och där stod han, mannen, taxichauffören med skylten. Och på skylten stod RALF EDSTRÖM. Som om det var Ralf Edström, Åtvidaberg som skulle bli avhämtad. Chaffisen försvann innan jag hann se Ralf, hur gammal kan han vara. Och återigen, jag tänkte jag skulle berätta allt jag vet om små små fotbollslag på landsorten. Men jag vet ingenting om det längre. Och Ralf spelade i de högre divisionerna.

Fritidsgård

Den här känslan av att inte ha någon lokal. Vad gör man då? Drar runt på stan och snor frukt. Kissar på bakgårdar. Gör tramsbeställningar på Grand Hotel. Blev besviken att vi inte fick höra högre musik i taxin men sen visade sig i alla fall att vi hade en lokal. Dricka folköl och höra på musik mitt i natten, hålla sig borta från brottslighet. Lyssna på Hassan-klipp, skolarbeta och äta hemgjord Foccacia. Aldrig sinande kaffekanna och en svag känsla av att man borde duscha. Inte lika nära nervöst sammanbrott som innan besöket på fritidsgården i alla fall. Det måste man säga är positivt.

Diversearbetare, alltiallo, vid drömmarnas mål

När jag slutade sjuksköterskeskolan skulle vi ha gasque. Det är tråkigt. Fast jag hade ju gått med min klass i tre år och många var bra. Sen satt vi vid ett bord och åt mat. Jag hade på mig min gröna klänning som jag fortfarande har kvar. En efter en skulle resa sig och berätta var den skulle ha sitt första sjuksköterskejobb. Det var ganska lätt att få ett vik i alla fall så de flesta som hade sökt hade fått. Men jag hade inte sökt och inte heller fått. Och när det blev min tur så fick jag säga att jag tänkte ägna mig åt att prata med gubbar och tanter. Kanske skriva vad de sa. Jag visste inte riktigt vad jag menade med det men sen började jag ju att jobba på äldrepsyk ändå och där pratades det. Och sen gick jag på folkhögskolan i Tomelilla och lunchade med Milton (född samma år som Ingo) och hans kompis, varje dag. Och nu har jag haft skrivarövningar med 55+ klassen på skolan och pratar med (iofs relativt unga) gubbar varje vecka när jag jobbar på lagret. Det var så jag menade.