Norén eller Johan Jönsson sms:ar

"Sjukskrev mig idag, kunde knappt prata när jag ringde till jobbet, Eva kände inte alls igen min röst. Måste ha låtit som ett monster. Har haft feber till och från och ont i halsen hela dagen, känner mig gammal och slapp, som att jag snart ska dö. Om det inte blir bättre måste jag ringa Sophiakliniken."

Norén sms:ar igen

Skickat 2011-12-08 16:08

"Åker till festivalen i Liege med Charly för att se uppsättningen av Kyla. Charly pratar om något som han har köpt till mig, något som han på var väldigt dyrt och som skulle passa mig bra. Köpte en underbar rock från Issi Mikyaji, den kostade mycket men jag tror att jag kommer att använda den. Tänker alltid på Gotland, hur mycket det är att ordna där. Pratade med hantverkaren, han sa att det kommer att kosta 25000 att slipa ner betongen och bygga om gårdshuset. Det kan inte stämma, ska af honom kalkylera om."

Norén sms:ar

Sedan jag började läsa Noréns dagbok för några dagar sedan har jag även börjat få sms från honom.

Skickat 2011-12-07, 17:46

"Skulle köpa olivolja, tänkte att jag lika gärna kan göra det på Granit istället för på Ica på Karlaplan, skulle ändå dit och köpa svarta t-tröjor. När jag skulle betala fanns det inga pengar på kontot, måste ringa Inger och be henne föra över från det andra kontot. Ska börja föra kassabok, det är ohållbart att aldrig veta vad som finns på kontot. Lyssnade på Ekot på Sveriges Radio Program 1 men stängde av radion när de ordinarie programmen började. Står inte ut med att det alltid är samma medelklassröster som pratar hela tiden."

Ta er igenom

Jag vill gärna att vi tar oss igenom det här. Jag vill att ni gör det som ni gillar så mycket som möjligt. Jag försöker göra så själv. På vintern blir jag tvungen att skriva listor med saker som jag gillar: Veckas brott med Leif GW Persson, kaffe, mina växter, hångel, bra diskussioner om politik, teknik, svett, radio.

Det finns bra saker som ändå är svåra att våga sig på för de kan också vara dåliga, det vet man inte innan. Öl, gå och fika, filmer, skrivprojekt. Saker som ändå måste provas på för det kan bli fantastiskt bra.

Saker som jag dock tillåter mig att hålla mig borta från så mycket som möjligt är trix, tåg, flyg, affärer fulla av folk, utomhusaktiviteter.

Det finns dom som har det bättre och det finns många många som har det otroligt mycket sämre. Men ett säger jag er - jag vill aldrig mer låtsas att allt är bra när det inte är det. Ingenting blir väl bättre för det? Och jag tror inte att någon enda uppför sig bättre eller trevligare mot andra när den låtsas. Jag tror att man gör så gott man kan. Och att veta att det räcker, kan vara det som gör att man börjar må bättre.

Utan vatten

Nu hände det som jag har vetat skulle hända. Det finns inte längre något vatten i kranen. Inget händer, bara gnisslet från kranen jag skruvar på. Där står man och håller fram tandborsten som man vill blöta för att sedan borsta med. Saker står framme som det är tänkt att jag ska diska. Jag har druckit det sista vattnet som fanns upphällt på flaska. Men utanför finns en regntunna. Och det finns dunkar.

Jag lägger två PET-flaskor i en plastkasse tillsammans med tandborste, handduk, schampo och rena kläder. Jag cyklar till gymet. Det går inte att trycka in PET-flaskorna under kranen på toa men jag har en sportflaska (eller vad det heter, en sån där lite som man har när man tränar) som jag häller upp i och sedan över i PET-flaskorna. Gömmer flaskorna sedan i kassen. Borstar tänderna. Springer lite på ett band och får sedan gå och duscha.

Väl hemma plockar jag upp mitt vatten. Jag går ut och tar en dunk, pressar ner den i vatten tunnan. Den blir för tung att lyfta och jag fyller den helt men säkert tio liter går i. Jag hämtar en kran, skruvar på och tar in vattnet i huset, hela dunken alltså. Nu har jag alltså både dricksvatten och diskvatten. Nu ska vi se hur det går.

Onödigt jobb

Nu pratar dom om att hålla igång Umeåsamiskan och det låter så onödigt. Dom träffas och har kurser. Hon på Språket tycker att det känns "lustfyllt" och hålla igång olika varianter och dialekter. Jaha, det tycker hon men jag tycker att det låter onödigt. Och sen börjar jag tänka på andra saker som också skulle kunna vara onödigt. Dra på ett påslakan på täcket, vad ska det vara bra för? Och gå ut och plocka lingon och hålla på med hela processen för att göra sylt av dem när man kan köpa färdig som dessutom är billigare. Ens ha sylt på gröten när man när allt kommer till kritan mest äter gröten för att bli mätt och så ska man väl ha nåt sött för att liksom kvickna till. Varför inte bara köpa hem ett packe Dextrosoltabletter då? Druvsockker - det går snabbt ut i blodet. Onödigt att ens äta när man kan sitta still så mycket som möjligt för att göra av med så lite energi som möjligt och sen få i sig den lilla näringen som ändå behövs genom näringsdropp och fibertabletter. Och då måste man väl ändå bli trött på att inte ha något alls att göra. Då vänder det åt andra hållet. Och då tänker jag att det är jävligt tur att de ägnar sig åt att hålla igång Umeåsamiskan.

Och så förstår jag varför jag irriterar mig så på reklamen för KPA pensioner där en man ihärdigt men ganska misslyckat försöker klättra upp för ett lastfartyg och på Greenpeace-sätt hänga upp en skylt med något slags aktivist-budskap. Han fastnar och sen kommer sloganen eller vad man ska kalla det: "Det finns enklare sätt att göra världen lite bättre". Om man har förenklat allt, vad är det man ska göra sen då? När det är klart? Det är då man ändå bara går ut och plockar lingon, ett och ett, man vill inte ens använda sig av en sån där bärplockare för då går det så snabbt och så får man gå hem och bara sitta sen.

Radiokrig

Normalt sett hör vi p4 på förmiddagen och rockklassiker på eftermiddagen. Igår försökte Robin ratta i p1 vilket kändes konstigt. Det var för att Henke skulle sommarprata. Sen visade det sig att det bara var en repris som Janne hade hört på webben. Så då började Robin ratta tillbaka men fastnade på mix megapol. Då stängde Mats av radion. Idag började det lugnt med p4 som vanligt men vi hade ganska lite att göra så Robin blev väl rastlös och övertrött eller nåt och satte på NRJ väldigt högt. Det var unz unz och jag dansade lite technodans. Mats satte i sina mp3-lurar som hörselskydd. Robin blev provocerad och försökte brotta ner Mats. Janne påstår sig kunna brotta ner vem som helst men så är det inte alls enligt i princip alla andra. Robin gick iväg och lät NRJ stå på lika högt. Mats bytte till rockklassiker. Sen stängde vi av allt. Jag har blivit lovad tror jag att få öva på trucken "i slutet av veckan".

Vara hemma

Jag tänker på tomaterna och hur det går för dem. Jag har ingen aning om det. Jag tänker att jag tycker om att det tjoas om att kaffet är klart eller att räkna stängda dörrar när man vaknar, tänka: ur dom dörrarna ska det komma människor, de vill ha kaffe, jag sätter på 7 koppar (för vi dricker nog 2 koppar del flesta av oss, men Sally bara en plus te) Och jag vill vara i Skåne där man inte bor i bara en stad utan i flera, det är bara att sätta sig på något tåg eller buss och åka, det är inte ens som en utflykt, det är som att ta sig till en annan del av stan. Jag vill gå ner och testa om man kan dricka morgonkaffe på den nya restaurangen, jag vill bara springa några minuter innan jag kommer till havet. Jag önskar att de jag känner här ska flytta dit. En av dem ska det, fick jag veta igår. Mycket bra. Ett helt år. Minst.

Spring som hinden

Har varit i Stabbyskogen igen, vilken fin skog. Och hur kan Uppsala vara så förhatligt när det finns så mycket trevligt folk här. Har bara hunnit träffa mamma ännu men det var alltså tiptop. Men jag tror att jag har någonslags geografisk känsla i kroppen, en som säger mig att jag faktiskt är på en platt slätt långt bort ifrån havet. Jag känner det. Jag menar när jag sitter i Landskrona ser jag inte havet men jag vet. Jag vet att det är nära. Jag känner det. Och jag har varit på mer inlandsaktiga ställen än det här men då har det funnits berg. Vidder. Skogar. Inte det här dumma platta. Lurboskogen är som en jävla gryta, Stabbyskogen är ingen riktig skog. Men det är roligt att springa ett par varv i den (ni hör ju, två varv runt skogen, den är alltså liten) och benen går inte att stoppa, vill springa längre, hoppa över stock och sten.

Idoler

När det är lätt att springa och det inte gör ont, när det finns kaffe och det smakar gott att dricka kaffe, då vet man i alla fall att det finns två saker som är enkla. Om så alla idoler. De är likadana hela tiden. Det är därför det inte går att bli kompis med sina idoler, det är därför man inte avgudar sina vänner även de blir popstars. Men Ken Stringfellow och John Auer harvar på med sina gitarrer och sina stämmor, Merete Mazzarella kom inte ihåg mig när jag träffade henne på ett seminarium men jag känner igen alla hennes ord i boken. Det är samma ord, samma ton som hon hade när hon var lärare. Och Nina Björk håller stilen. Alltid. Och då säger jag hej, skönt att ni inte vet vem jag är, fortsätt berätta, jag ska lyssna.

Sommarlov

Ingen skola mer det blir som det blir hanka sig fram eller leva på den stora foten. Har planterat ut två av tomatplantorna de växer så det knakar men de som är kvar inne blir lätt ledsna. Önskar duscha men hur ofta kan man duscha. Hur ofta kan man smutsa ner sig. Hur mycket kaffe kan man dricka. Hur många dagar har jag haft dom här strumporna. Många men inte så många. Tycker inte om att krama folk på rad säga till den ena efter den andra att vi ses och det var så kul att vi fick lära känna varandra. Fast det kanske var så. Orkar inte. Borde fira sommarlov. Är för trött? Vill Sanna ha jordgubbar imorn? Känner man då att det är sommarlov. Lite. Kanske. Man får väl ta dom medel man har.

Planeringen

Att inte kunna jobba på ett jobb som inte på något sätt leder mot revolutionen. Det låter fåfängt. Men det är sant. Jag tycker om att höra någon plötsligt säga så.

Där ställer jag kaninen.
Där slutar livet ha tömmar att hålla i.
Där skiner solen.
Där skiner den för starkt.

Vet inte hur det ska gå med någonting men så ska det tydligen vara. Jag minns det inte själv, men han säger att jag planerade till punkt och pricka. Och försökte sprida läran. Jag skrattar och säger att i det här hushållet går det inte att planera ett jävla dugg. Men jag hör på mig själv och jag vet ju: Att jag är glad åt det.

Och han verkar se en skillnad som inte jag ser. Sen säger vi att det nog är så att vi känner varandra.

Ken Stringfellow

Regina Spektor förklarar

Now, this is how it works/ You peer inside yourself/ You take the tings you like/ And try to love the tings you took/ And then you take that love you made/ And stick it into some/ Someone elses heart, pumping someone elses blood/ And walking arm in arm/ You hope it dont get harmed/ But even if it does/ You just do it all again

Jobb

Jag har tidigare berättat om saker som kan vara arbetsuppgifter på mitt lagerjobb. Nu ska jag berätta om andra saker som också kan vara jobb.

Platta håret
Hä på smink
Kopiera yoga-guider från internet
Säga hej och välkommna och uppmana folk att berätta om sig själva
Spontankommentera vad det säger
Fika
Visa youtubeklipp
Leta efter youtubeklipp
Dansa
Äta chokladsås och kolla på Doktorn kan komma med post-psykostisk man
Packa ner högtalarna i väskan (miniversionen av att rigga)
Highlighta
Ljuga om sig själv

Information om arbetssituation

Vad jag gjort på jobbet:

Packat körkortsböcker
Klistrat CD-skivor i körkortsböcker
Cyklat iväg och handlat kontorsmaterial
Kokat kaffe
Dukat
Dukat av
Åkt och köpt jobbkläder
Skrivit in utvärderingar
Tillverkat namnskyltar
Administrerat dataprogramm
Haft musiktävling
Skurit upp veteflätan
Skurit i fruktansvärt mycket wellpapp
Kopierat
Frankerat
Spankulerat
Haft kaffepaus
Telefonerat med körlärare
Mailat med fake-ABBA-bokaren

Inte på samma dag. Olika dagar

Finland med bilder

Så långt österut ligger Finland. Att dom har duschslang på toan. Om man inte tycker det är hygieniskt nog att torka. Om man hellre vill duscha sig. Ett duscha och sen torka av. Då ett vanligt kafé ser det ut såhär.

På ett ännu vanligare kafé ser det ut såhär:




Det heter Skillnaden där man åker förbi. En gång var jag och Sanna (nu snackar vi finska Sanna fast hon egentligen inte är finsk, bara lite i hjärtat) på kareoke på Skillnaden. Erotaja.

Och om man går från Kampen och ner mot Stora Roberstgatan passerar man en massa antikvariat. Jag går och går jag är lite sjuk men jag vill bara fortsätta gå. På Nylandsgatan letar jag efter serietidningsaffären men den verkar vara stängd. Fast genom fönstret ser jag att dom fortfarande har serietidningar där. Det kan faktiskt vara så att ägaren har åkt på den där serietidningsmässan i Stockholm. Istället för att hålla öppet för mig! Tillbaka på Iso Robertinkatu, det är så bra att allt har två namn man lär sig mycket. Jag beställer på engelska, jag hatar att beställa på engelska i Finland men oftast blir det lite svenska och finska också. Sanna köper Grisar som vi äter till frukost, Possu. Det är fullt med socker på dem och måsarna står och väntar och vill ha.




Jag vill börja plugga konsthistoria, jag vill vara här, jag vill lära mig finskan på riktigt.

Försäkringsbolag

Han ringer till mig och säger att han har bokat in ett möte, vi ska mötas, det finns mycket att prata om. Vad ska vi prata om? Det finns en del att säga om bodelning, barnen, vad får dom? Om det skulle hända något. Jag tänker på mina barn som inte finns och som förhoppningsvis aldrig kommer. Vilka är det som jag ska dela med. Vad. Försäkringar, sparande. Jag har inget, jag måste nog ha dom här pengarna som jag har. I handen. Jag måste ha tillgång till dem. Ska man ha fonder eller aktier? Aktier är som hittepå jag vet inte vad han pratar om. Jag har funderat på att investera i ett nytt gymkort, kanske köpa storpack av diskmaskintabletter, det kostar en del men räcker länge, kan vi prata om det? Kan vi prata om hur pass mycket billigare det blir att själv odla sina tomater mot att köpa dem. jag tror inte det blir billigare men det är ju mat och terapi i ett och terapi är dyrt så i längden vinner man på det i ett eller hur, vad tror han? Kan vi ha möte om det här? Om jag köper gymkort minskar risken att jag skadar min kropp och det är dyrt eller hur, gymkort blir en investering, det har man ju hört, kan vi prata om det? Nej. Snälla nån, kan vi ta det här en annan gång. Kanske aldrig.

Blommor

Tomatplantorna är tio centimeter, en har gått av men jag räddade den till ett vattenglas, den har fått nya rötter. All administration är krånglig, den gör mig mycket trött. Papper och telefonsamtal, ja ni vet. Jag försöker rädda en annan blomma också men jag tror jag gjorde på fel sätt, täckte den i jord. Nu har jag i alla fall bättre uppsikt över den, den står i salen. Vi ska få plantera ute också, jag kan inte låta bli att gilla det som växer, en del säger att det är äckligt. Som när löken i köket gror fast den inte ska, eller när möglet blir en blomma. Klockan är tio, det är fortfarande tyst i salen.

Att ta sig fram

A vet hur jag fungerar. Jag säger allt är skit, det är långfredag. Hon säger Gör kaffe, sätt på dig fina kläder, gör det nu! Jag gör det, det är bra. Hon säger jag ska sitta ute på terassen också, och lapa sol. Men där läser hon nog in lite för mycket av sig själv i den här må bättre-prosessen.

Solen är ett arbete om den bara ska sittas i. Solen är dock vad man önskar på promenad till jobb, affär, kamrat. Solen är vad man önskar utanför fönstret. Den säger att det finns möjligheter, inte att man behöver utnyttja dem här och nu. Den säger att Vill du ta dig någonstans, vill du ta dig utanför lägenheten, så ska inte jag, Vädret, stå i vägen för det.

Massage

Ibland förvandlas jag till en maskin. Ibland vill jag bara ha med maskiner att göra. Fick testa en massagestol som utförde ett femton minuter långt program på mig. Som om jag var i biltvätten ungefär. Jag tänkte att såhär hade aldrig en människa kunnat göra med mig. Jag hade inte kunnat låta bli att oroa mig för människans tankar, den som masserar, tycker den att jag borde säga något, prata. Om inte nu(för nu är det massage, avslappning) så i alla fall sen, efteråt, medan jag reser mig upp. Kommer jag att behöva ge någon slags respons på det där knådandet och tafsandet som massören utfört. Vill massören ha beröm. Ska jag säga Åh, vad skönt mycket mjukare nu. Nu känner mig sig mörbultad. Jag skulle ligga där och oroa mig för mitt uppträdande. Men den här enorma stolen som sluter sig om mig och bankar mig med sina elektroniska små tassar och vars fjärrkontroll talar om vad det aktuella programmet ska vara bra för. Den kan jag glömma när jag går. Därför kan jag inte glömma den nu när jag går.

Bättre smak

Det här är alltså vad man lyssnade på i Finland 1951. Allvarlig snygg man sjunger seriös visa. Folk lyckas stå still och lyssna koncentrerat. I Sverige vid samma tid:



Alltså: hysteri tjejer som kissar på sig av lycka och ingen ordning i leden. Allt för Snoddas.

Offspring (översättning)

jag skrev av henne för tionde gången idag
och övade på alla saker jag skulle säga
men hon kom över
jag tappade min nerv
jag tog henne tillbaka och gjorde efterätt
nu vet jag att jag är utnyttjad
det är okej för jag gillar utnyttjandet
nu vet jag att hon leker med mig
det är okej för jag har ingen självkänsla

vi planerade att gå ut ikväll
jag väntar till två och sen släcker jag lampan
det här avvisandet har gjort mig så låg
om hon fortsätter så kanske jag ska tala om det för henne

när hon säger att allt hon vill ha är mig
då undrar jag varför hon ligger med mina vänner
när hon säger att jag är som en sjukdom
så undrar jag hur mycket mer jag kan ge
men jag antar att jag borde
stå upp för mig själv
men jag tycker verkligen att det är bättre såhär
ju mer du lider
desto mer visar det att du verkligen bryr dig
eller hur? ja

nu ska jag relatera till det här litegrann
det händer mer än vad jag vill erkänna
sent på kvällen knackar hon på
full igen och ute efter att ligga
nu vet jag att jag borde säga nej
men det är lite svårt när hon är på väg att gå
jag kanske är dum
men jag är ingen dweeb
jag är bara en sucker utan självkänsla

när hon säger att allt hon vill ha är mig
då undrar jag varför hon ligger med mina vänner
när hon säger att jag är som en sjukdom
så undrar jag hur mycket mer jag kan ge
men jag antar att jag borde
stå upp för mig själv
men jag tycker verkligen att det är bättre såhär
ju mer du lider
desto mer visar det att du verkligen bryr dig
eller hur? ja

Green day (översättning)

har du tid att lyssna på mig när jag gnäller

på allt och ingenting på en gång
jag är en av dom där

melodramatiska töntarna
neurotisk rakt igenom inget snack om saken

ibland hetsar jag upp mig själv
ibland spelar min hjärna mig ett spratt

och det ena läggs till det andra
jag tror jag spricker sönder
är jag bara paranoid?
är jag bara stenad

jag gick till en psykolog
för att analysera mina drömmar
hon säger att det är brist på sex som drar ner mig
jag gick till en hora
han sa att mitt liv är tråkigt
och att jag ska sluta gnälla för det drar ner henne

greppar efter kontroll
så det är bäst du håller fast

(finns alltså ingen tanke bakom hur stor/liten texten är jag lyckas helt enkelt inte fixa bättre

Kom på skam

Rummet som blev så rent att det inte gick att städa mer, bloggen som blev en önskebrunn och jag som just sagt att jag inte längre får musikupplevelser, uppenbarelser. Att det var det enda som fick mig att känna mig gammal i negativ bemärkelse. Jag fick på nöten.



Det är en cover men ändå.

Vad jag inte vet om de lägre divisionerna

Vill inte prata om journalister och hur dom har det för jag vill bara berätta allt jag vet om lokaljornalistik då. Och egentligen vet jag ju ingenting om det längre.

Sen var vi på Malmö C, denna vanskliga plats som numera mest känns som en tunnel. Och där stod han, mannen, taxichauffören med skylten. Och på skylten stod RALF EDSTRÖM. Som om det var Ralf Edström, Åtvidaberg som skulle bli avhämtad. Chaffisen försvann innan jag hann se Ralf, hur gammal kan han vara. Och återigen, jag tänkte jag skulle berätta allt jag vet om små små fotbollslag på landsorten. Men jag vet ingenting om det längre. Och Ralf spelade i de högre divisionerna.

Fritidsgård

Den här känslan av att inte ha någon lokal. Vad gör man då? Drar runt på stan och snor frukt. Kissar på bakgårdar. Gör tramsbeställningar på Grand Hotel. Blev besviken att vi inte fick höra högre musik i taxin men sen visade sig i alla fall att vi hade en lokal. Dricka folköl och höra på musik mitt i natten, hålla sig borta från brottslighet. Lyssna på Hassan-klipp, skolarbeta och äta hemgjord Foccacia. Aldrig sinande kaffekanna och en svag känsla av att man borde duscha. Inte lika nära nervöst sammanbrott som innan besöket på fritidsgården i alla fall. Det måste man säga är positivt.

Diversearbetare, alltiallo, vid drömmarnas mål

När jag slutade sjuksköterskeskolan skulle vi ha gasque. Det är tråkigt. Fast jag hade ju gått med min klass i tre år och många var bra. Sen satt vi vid ett bord och åt mat. Jag hade på mig min gröna klänning som jag fortfarande har kvar. En efter en skulle resa sig och berätta var den skulle ha sitt första sjuksköterskejobb. Det var ganska lätt att få ett vik i alla fall så de flesta som hade sökt hade fått. Men jag hade inte sökt och inte heller fått. Och när det blev min tur så fick jag säga att jag tänkte ägna mig åt att prata med gubbar och tanter. Kanske skriva vad de sa. Jag visste inte riktigt vad jag menade med det men sen började jag ju att jobba på äldrepsyk ändå och där pratades det. Och sen gick jag på folkhögskolan i Tomelilla och lunchade med Milton (född samma år som Ingo) och hans kompis, varje dag. Och nu har jag haft skrivarövningar med 55+ klassen på skolan och pratar med (iofs relativt unga) gubbar varje vecka när jag jobbar på lagret. Det var så jag menade.

Stig Larsson-dikt

För ett tag sen funderade jag på att skriva en dikt

Det var ganska sent på eftermiddagen (men jag skulle ändå säga

att det var eftermiddag definitivt inte kväll)

och jag hade hört ett samtal utspela sig på bussen

Samtalet rörde sig omkring alldagliga ämnen som inte intresserade mig

men tonen människorna emellan fick mig att tänka på min vän

Setareh Persson, filmskaparen

Och hur hon brukade skämma oss andra med en grimas som

hon var expert på och som vi brukade kalla ”Varulven”

Efter ett tag kom jag fram till att det kanske

vore onödigt att skriva en dikt om just ”Varulven”

Jag har ju skrivit så mycket som handlar om vargar redan

Och jag skulle hellre skriva något helt annat

Planerade utflykter

Jag hoppas på att inte behöva göra så många för jag vill vara på lagret hela dagarna samt cykla mellan jobbet och hemmet och eventuellt nåt hav. Bli blöt och solbränd och sånt.

Men annars har jag tänkt:

Möcklö
Hakkas
Någonstans i Nordnorge där Kalle ska va
Spärsbodarna
Helsingfors
Kanske någon trevlig håla utanför Helsingfors

Freke krossar drömmar

Ibland ser man nåt som skulle kunna bilda ett mönster. 2, 4, 8... och så hoppas vi på 16. Men så kommer 3. Eller något annat som är fel. Jag upptäckte att man kunde ha följare på blog. Jag hade två. Två är inte mycket att bilda mönster av. Men jag är fokuserad och jag anstränger mig för att se. Jag lade "Anna" till de tidigare "Olle" och "Lisa" och och hade tre av Bullerbybarn. Blev ganska till mig. Tänkte att om jag bara väntar och ser (och försöker bli kompis med Lasse och Bosse från finskakursen på facebook (dock utan framgång)) så har jag snart alla. Som löjliga familjen.

Och då kommer Freke. Ingen heter Freke i Bullerbyn. Inte ens skomakaren. Inte ens nåns lillasyrra eller lärare.

Jag har kanske fått några fräknar. Jag och Lisa blir yngre och yngre ju längre in i HMs lokaler vi kommer. Jag ska odla tomater. Det är en förbannelse som ligger över Sanna och Kattis, de måste alltid bo med någon som odlar tomater. Jag drömde om en halvverklig person och var tvungen att maila honom. Jag har nya tights. Cornelisfilmen är riktigt jävla dålig fast trevlig att titta på. Damerna på bion i Ystad känner igen mig. Min lärare Oscar har skrivit en fantastisk diktsamling som kommer ut i mitten av maj. Julgranen är avbarrad men står kvar.

Saker som Finland är känt för

Blonda tjejer
Allemansrätt
Naturen
Dricka mjölk
Att de gillar Victoria och Daneil

återkommer...

Ska ha det såhär

Tänker att det är såhär det ska vara. Såg ett avsnitt av Buffy där det ringer i telefonen. Hon blir förvånad och säger: Vem kan det vara? (fast på engelska) Alla jag känner bor ju här.

Lite så var det i fredags. Fin uppläsningskväll, Loftet som vanligt. Och den starka känslan av ALLA JAG KÄNNER ÄR JU HÄR. Jag hade mobilen liggande långt ner i en hög av kläder någonstans. Jag hade försökt fått L till att komma men det går ju inte alltid. Och det är klart, alla bor ju inte i Skåne, ALLA var inte där. Men var jag tittade så dök mina vänner upp. Och jag kände hur de, utan att jag behövde hetsa dem till det, började frottera sig med varandra. Vid ett tillfälle var jag omgiven av det bästa jag fått ut av den här skolan Skurup. Och två av dem bor i Landskrona nu. Det trodde vi inte när vi började där i Skurup 09. Sorry for beeing all american with the love and all men det kändes som om jag ägde världen. Och jag frack rosé med sugrör och min lärare dök upp med sin cape och sina snygga tänder och kalle hällde upp champagnevin åt anna och sanna skämtade om morresey, allt det som började i vårt kök och sen bar vi bord över loftgolvet för trettionde gången och sen hade vi svårt att komma överens om att gå till samma ställe igen. men det ordnade sig okej förutom att mina roomies och jag splittrades (men nu har vi återfunnit varandra här i LA) och jag fick en argumenterade lockig man på halsen och lyssnade på kent och ja... jag skulle kunna fortsättta 4ever

Natt

Jag gör en sak i taget. Och det blir lite si och så. Och jag såg mig själv på en film från 2003 och sedan dess har jag inte kunnat gå utan att vara alltför självmedveten, jag har inte kunnat prata. Lina hällde mjölk i mitt kaffe och jag sa okej jag klarar mig, det här var nytt men sen fick jag svart kaffe som vanligt. Jag letade upp någon som ville ses och det plötsliga det rätta. Jag var vuxen och jag kissade snabbt. Jag tänkte på min gamla mattelärare och centralkapprummet och ett tag tyckte jag det kändes som om jag och den plötsliga vännen tävlade och vill inte veta av nån mer tävlan idag. Jag tänkte att jag pratade för mycket om mitt men sen fick det vara. Han kan nog ta för sig. Jag kom hem till en tom lägenhet och visste inte vad jag skulle tro om det. lever den imorn igen? Det är iskallt på nätet om man inte håller i alla sina pinnar som man ska, tänk på det.

Bortklemad

Jag brukar inte ha ont. Jag har sällan huvudvärk eller annan värk. Jag har därför inte lärt mig att hantera smärtan och därför är det mer synd om mig än vad det är om andra med huvudvärk. Filosofisk tillhörande fråga är huruvida jag skulle hålla med mig själv om jag alltid hade värk. Alltså egentligen sitter jag bara här och fabulerar för jag orkar inte annat.

Alkoholmoralen

Idag har jag, för inte första gången, suttit och hängt med full kille på stan. Jag fik kontakt med honom efter att han bokstavligt talat ramlat omkring i vänthallen på Lund C. Han sa nej när jag frågade om han behövde nån hjälp men sen ramlade hon igen så vi gick och satte oss på en bänk. Först då vågade sig en av de andra kanske 30 personerna i hallen fram. Ingen av oss visste riktigt vad vi skulle göra men med hennes stöd ringde jag till 112 som fattade att de behövde göra något men att det kanske inte var så jättebråttom. Killen var snäll och satt och kramade mig när han inte var helst däckad och lealös. Han luktade sprit men det var nog inte bara det. Ambulanssjukvårarna var okej och tog det lugnt. Killen försökte göra motstånd när han skulle upp på båren men han var alldeles för borta för att riktigt orka.

Efteråt var jag tom och sen blev jag arg. Jag hade precis innan varit på systemet och säkert många av de andra i vänthallen. Skillnaden mellan oss och den fulla killen var att vi kan eller tror oss kunna "hantera" alkohol och andra droger. Tur för oss!

Om vi ska ha alkohol som en del av vår vardag och våra fester får vi fan också ha baksidorna som en del av vardagen. Även om man bara tar en öl ibland eller dricker på fester eller jag vet inte vad så är man en del av ett samhälle som hjälper såna som full-mitt-på-dagen-på-ett-tragiskt-sätt-killen att hamna där han hamnat. Ändå sitter alla bara där.

Jag hatar er!

Smygbloggaren på lagret

Idag har jag och mina arbetskamrater varit lite bättre kamrater än vanligt. Det kanske var för att jag var så fylld av självförtroende och därför lite rappare i mun och sånt gillar dom ju. Hur det nu gick till så spekulerade dom om ifall jag skulle ta med det som dom sa i nåt uppträdande eller så. Ja, vi får väl vänta och se, sa jag. Sen sa jag att jag hade bloggat om dem. Men det trodde dom inte på. Försökte dom få det att låta som i alla fall.

På eftermiddagen fick jag sätta in hundra papper i hundra plastfickor och på papprena var frågor om hur man ska uppföra sig i trafiken. Som teoriprovet ungefär. Jag multitaskade och gjorde testet medan jag jobbade med plastfickorna. En del svaralternativ är så urbota dumma. Ska försöka komma ihåg till en annan gång.

Pallar

Denna veckan har jag jobbat en del på ett lager. Jag har alltid drömt om att jobba på lager. Det är ungefär som jag har tänkt mig. Fast lite trängre. Vi har ju en truck och massa postvagnar och några gånger om dagen kommer posten eller DHL och hämtar och lämnar olika saker. Ibland kommer bilskollärare som bor nära och hämtar paketen direkt för att slippa frakten. Mina arbetskamrater jobbar snabbt när dom vill och svarar på alla frågor som jag har och går ofta och hämtar kaffe. Ibland går dom iväg och visar varandra saker på en dator i ett annat rum. Kanske porr. Jag tar en lista och sen hämtar jag en vagn som är tillräckligt stor för att få plats med det som står på listan, på. Sen går jag runt i lagret och lastar på böckerna. Det kan tillexempel vara 10 körkortsboken, 10 teorihäftet, 10 vägmärken och vägmarkeringar, 10 blå plastmapp, 1 roadquiz, 5 övningskörningsskylt röd magnet, 2 utbildningsblock och så någonting konstigt som "fasadflagga med tillbehör". I början fick jag fråga om såna saker. Nu är det mindre och mindre att fråga om.

Ibland gör jag även själva paketen. Då jobbar jag med tejp. Väldigt mycket tejp på en särskild hållare har jag.

Styvfar

Jag har varit och hälsat på min nya styvfar. Jag har träffat honom en gång förut. Han är snäll och har konstig musiksmak. I källaren på hyreshuset (eller är det en bostadsrätt?) har han ett pingisbord. Jag spelade mot mamma och vann två set i rad men hon var lika glad för det. Hon dansar och verkar inte lyssna när styvfaders förklarar saker om sladdar som han har köpt till hennes hem. De fnittrar som tonåringar. Det är ganska fascinerande. Nu är jag på en buss på väg hem.

Arbetsveckor

Veckan som kommer ska jag kulturarbeta måndag till fredag. Veckan efter det ska jag jobba på lagret hela veckan. Veckan efter det vet jag inte vad jag ska göra.

Mer översättning (MLTR)

efter ett tag

bestämde jag mig till slut

hon är tjejen

och jag vill verkligen göra henne till min

jag letar över allt för att hitta henne igen

för att säga att jag älskar henne och be om ursäkt för allt jag gjort

jag hittar henne stående framför kyrkan

det enda stället i stan som jag inte tittat på

hon ser så glad ut i sin brölloppsklänning

men hon gråter när hon säger såhär:

åh jag saknade dina kyssar hela tiden

men det här är 25 minuter för sent

trots att du rest så långt, killen

är jag ledsen – du kommer 25 minuter för sent

jag går hem genom vinden

önskar mig tillbaka till den tid när vi var mer än vänner

men jag ser henne fortfarande framför kyrkan

det enda stället i stan som jag inte tittat på

hon ser så glad ut i sin brölloppsklänning

men hon gråter när hon säger såhär:

åh jag saknade dina kyssar hela tiden

men det här är 25 minuter för sent

trots att du rest så långt, killen

är jag ledsen – du kommer 25 minuter för sent

ute på gatorna

ställen där hungriga hundar inte har något att äta

inne i mitt huvud kan jag fortfarande höra

hennes ord:

åh jag saknade dina kyssar hela tiden

men det här är 25 minuter för sent

trots att du rest så långt, killen

är jag ledsen – du kommer 25 minuter för sent

åh jag saknade dina kyssar hela tiden

men det här är 25 minuter för sent

det är för sent

trots att du rest så långt, killen

är jag ledsen – du kommer 25 minuter för sent

jag kan fortfarande höra henne säga det