Friskförklara

Jag har dragit ut på det ett tag men nu tror jag faktiskt att det är dags. Denna dag blir det en slags träningsdagbok, det här. I retrospektiv.

Det hände på valdagen, den fördömda. Jag skulle gå och fika i Lund. Eller var det på måndagen när allt redan var förgjort. Jag sprang mellan bussen och tåget och det klack till. Det gjorde så ont, jag kunde knappt gå mer och jag blev så besviken att jag vägrade åka med tåget, jag hade ändå missat det som jag försökte springa till. Men det var nog inte då det hände egentligen. Jag hade antagligen lagt grunden då jag sprang 2 mil i fel skor. Eller när jag bar flyttlådor nerför massor med trappor. (Nerför är livsfarligt för skeva knän). Eller så var det när jag dansade och gick ner på knä i låten, på den där festen på lördagen, då när jag hade mask på mig som jag inte tog av på hela tiden. I alla fall, någon gång där.

Jag försökte vila knät så att det skulle läka men jag kunde knappt gå och efter en vecka var det fortfarande dåligt. Och efter två veckor var det lite bättre men då råkade jag springa till bussen och så jag var på ruta ett igen.

Sen gick jag till en sjukgymnast som uteslöt det ena och det andra. Det var underbart. Det är så trevligt att gå till sjukgymnast, spykolog, doktorn, tandläkaren. I alla fall så meddelade hon mig att jag hade löparknä, att det var en sena som var för kort och hade blivit inflamerad, att mina fötter hade för höga fotvalv och därför uppförde sig som plattfötter och att mina knän var vingliga.

Så jag började träna benmusklera på gym och bokade tid hos en ORTOPEDTEKNIKER. Han och hans medhjälpare skinnade mig på slantar men gav mig skor med konstiga inlägg som jag tror är ganska bra. Jag började provspringa eller snarare lefia på löpband och försöka komma ihåg att stretcha. Nu har jag sprungit sådär försiktigt i typ 2 månader så häromdan gav jag mig tillåtelse att spring ordentligt och det gjorde jag i kanske 1 km. Gjorde inte ont alls.

Så nu tänker jag FRISKFÖRKLARA MITT LÖPARKNÄ. Jag vet ju att ödet gärna vill att allt ska gå dåligt igen om man ropar hej! Men jaja, om det går sönder igen kan jag i alla fall säga till mig själv att jag har genomfört en framgångsrik rehabilitering. Det är bra jobbat.

Vera Telenius - Miljoona ruusua

Slagit rekord

Har inte lämnat LA på 87 timmar. Dricker nu kaffe och har en slags frukost klockan 14 eftersom arbetsveckan så att säga är slut. Två dagar höll den på. Snurrig i huvet. Konstigt liv. Bra kamrater.

Bra helg

Buffy, öl på pizzeria i LA, kaffe, födelsedagsfika, veganpizza, gangstrar i Kirseberg, bra bok, stickning, kaffe, gym, bokcirkel (kaffe), sammanbrott och avslutningsvis Buffy. Samt alla som var med.

Rekordet

Om det ska bli rekord måste jag börja någonstans. Nu har jag varit i Landskrona i 51 timmar oupphörligen. Det kommer nog att bli lite till. Sen får jag börja om på nytt igen.

Landskrona - city of nice busschaufförs

Idag när jag åkte buss sa busschauffören inte bara Hejdå när jag klev av utan även Sov gott!

Klockan var kvart i nio, nu är den halv tio. Jag funderar på att göra som han indirekt sa och faktiskt gå och lägga mig. Det är inte likt mig.

Hur ska det gå med rekord

Det var ett tag sen jag började fundera på det här med att slå rekord i att vara kvar i Landskrona. Men sen kommer det alltid upp saker som gör att jag lämnar stan. Jag vill inte att det ska vara så. Samtidigt vill jag ju vara med om dom där sakerna som händer på andra ställen. Jag tänker bara att man kanske skulle kunna ta en paus från dem ett tag. Ibland. Går inte det. Idag har jag inte lämnat stan en enda gång. Det blir nog inget imorn heller. Men sen blir det svårt ett tag. Men veckan efter det då?

Skunk

Jag vill skriva i skunkdagboken. Det här kan aldrig bli samma sak.

Alla dom klassiska sakerna

Jag är så fylld av sentmentalitet. Jag gillar det men tror inte att det uppskattas så mycket utåt. Jag är så lättröd av vanliga saker som en blå himmel och står inte ut när den är grå. Går sönder när jag fryser och tycker att det är en genidrag av mig själv att ha två täcken i sängen. Inte vanliga filtar och sånt, nej täcken. Nyårs-sms, kaffe, sol, fingrar som pillar på min kind fast dom tror jag sover. Vill att allt ska bli bättre och bättre hela tiden. Vill att hon ska se att det blir det. Att ingen av oss är dåliga, att vi är bra och att det blir bättre.