Stig Larsson-dikt

För ett tag sen funderade jag på att skriva en dikt

Det var ganska sent på eftermiddagen (men jag skulle ändå säga

att det var eftermiddag definitivt inte kväll)

och jag hade hört ett samtal utspela sig på bussen

Samtalet rörde sig omkring alldagliga ämnen som inte intresserade mig

men tonen människorna emellan fick mig att tänka på min vän

Setareh Persson, filmskaparen

Och hur hon brukade skämma oss andra med en grimas som

hon var expert på och som vi brukade kalla ”Varulven”

Efter ett tag kom jag fram till att det kanske

vore onödigt att skriva en dikt om just ”Varulven”

Jag har ju skrivit så mycket som handlar om vargar redan

Och jag skulle hellre skriva något helt annat

Planerade utflykter

Jag hoppas på att inte behöva göra så många för jag vill vara på lagret hela dagarna samt cykla mellan jobbet och hemmet och eventuellt nåt hav. Bli blöt och solbränd och sånt.

Men annars har jag tänkt:

Möcklö
Hakkas
Någonstans i Nordnorge där Kalle ska va
Spärsbodarna
Helsingfors
Kanske någon trevlig håla utanför Helsingfors

Freke krossar drömmar

Ibland ser man nåt som skulle kunna bilda ett mönster. 2, 4, 8... och så hoppas vi på 16. Men så kommer 3. Eller något annat som är fel. Jag upptäckte att man kunde ha följare på blog. Jag hade två. Två är inte mycket att bilda mönster av. Men jag är fokuserad och jag anstränger mig för att se. Jag lade "Anna" till de tidigare "Olle" och "Lisa" och och hade tre av Bullerbybarn. Blev ganska till mig. Tänkte att om jag bara väntar och ser (och försöker bli kompis med Lasse och Bosse från finskakursen på facebook (dock utan framgång)) så har jag snart alla. Som löjliga familjen.

Och då kommer Freke. Ingen heter Freke i Bullerbyn. Inte ens skomakaren. Inte ens nåns lillasyrra eller lärare.

Jag har kanske fått några fräknar. Jag och Lisa blir yngre och yngre ju längre in i HMs lokaler vi kommer. Jag ska odla tomater. Det är en förbannelse som ligger över Sanna och Kattis, de måste alltid bo med någon som odlar tomater. Jag drömde om en halvverklig person och var tvungen att maila honom. Jag har nya tights. Cornelisfilmen är riktigt jävla dålig fast trevlig att titta på. Damerna på bion i Ystad känner igen mig. Min lärare Oscar har skrivit en fantastisk diktsamling som kommer ut i mitten av maj. Julgranen är avbarrad men står kvar.

Saker som Finland är känt för

Blonda tjejer
Allemansrätt
Naturen
Dricka mjölk
Att de gillar Victoria och Daneil

återkommer...

Ska ha det såhär

Tänker att det är såhär det ska vara. Såg ett avsnitt av Buffy där det ringer i telefonen. Hon blir förvånad och säger: Vem kan det vara? (fast på engelska) Alla jag känner bor ju här.

Lite så var det i fredags. Fin uppläsningskväll, Loftet som vanligt. Och den starka känslan av ALLA JAG KÄNNER ÄR JU HÄR. Jag hade mobilen liggande långt ner i en hög av kläder någonstans. Jag hade försökt fått L till att komma men det går ju inte alltid. Och det är klart, alla bor ju inte i Skåne, ALLA var inte där. Men var jag tittade så dök mina vänner upp. Och jag kände hur de, utan att jag behövde hetsa dem till det, började frottera sig med varandra. Vid ett tillfälle var jag omgiven av det bästa jag fått ut av den här skolan Skurup. Och två av dem bor i Landskrona nu. Det trodde vi inte när vi började där i Skurup 09. Sorry for beeing all american with the love and all men det kändes som om jag ägde världen. Och jag frack rosé med sugrör och min lärare dök upp med sin cape och sina snygga tänder och kalle hällde upp champagnevin åt anna och sanna skämtade om morresey, allt det som började i vårt kök och sen bar vi bord över loftgolvet för trettionde gången och sen hade vi svårt att komma överens om att gå till samma ställe igen. men det ordnade sig okej förutom att mina roomies och jag splittrades (men nu har vi återfunnit varandra här i LA) och jag fick en argumenterade lockig man på halsen och lyssnade på kent och ja... jag skulle kunna fortsättta 4ever

Natt

Jag gör en sak i taget. Och det blir lite si och så. Och jag såg mig själv på en film från 2003 och sedan dess har jag inte kunnat gå utan att vara alltför självmedveten, jag har inte kunnat prata. Lina hällde mjölk i mitt kaffe och jag sa okej jag klarar mig, det här var nytt men sen fick jag svart kaffe som vanligt. Jag letade upp någon som ville ses och det plötsliga det rätta. Jag var vuxen och jag kissade snabbt. Jag tänkte på min gamla mattelärare och centralkapprummet och ett tag tyckte jag det kändes som om jag och den plötsliga vännen tävlade och vill inte veta av nån mer tävlan idag. Jag tänkte att jag pratade för mycket om mitt men sen fick det vara. Han kan nog ta för sig. Jag kom hem till en tom lägenhet och visste inte vad jag skulle tro om det. lever den imorn igen? Det är iskallt på nätet om man inte håller i alla sina pinnar som man ska, tänk på det.

Bortklemad

Jag brukar inte ha ont. Jag har sällan huvudvärk eller annan värk. Jag har därför inte lärt mig att hantera smärtan och därför är det mer synd om mig än vad det är om andra med huvudvärk. Filosofisk tillhörande fråga är huruvida jag skulle hålla med mig själv om jag alltid hade värk. Alltså egentligen sitter jag bara här och fabulerar för jag orkar inte annat.