Jag lovade att jag skulle vänta på dom på gayklubben men jag smet. Jag har längtat i veckor efter att få dansa för musikens skulle, inte för dansandet i sig. Så jag snokade reda på popklubben och publiken var förstås outhärdlig förutom skumma halvgamla mannen i för stor Curetröja och mössa. Men jag kan inte låta bli att bli lycklig över Panic, Boys dont cry, Girls on film och en och annan Streets-låt. Och när Sabotage med Beastie boys kom, då hoppade dom som galna på scenen. Nittiofem procent nostalgi och sentimentalitet säkert.
http://www.youtube.com/watch?v=9GkVhgIeGJQ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar