Tänker att det är såhär det ska vara. Såg ett avsnitt av Buffy där det ringer i telefonen. Hon blir förvånad och säger: Vem kan det vara? (fast på engelska) Alla jag känner bor ju här.
Lite så var det i fredags. Fin uppläsningskväll, Loftet som vanligt. Och den starka känslan av ALLA JAG KÄNNER ÄR JU HÄR. Jag hade mobilen liggande långt ner i en hög av kläder någonstans. Jag hade försökt fått L till att komma men det går ju inte alltid. Och det är klart, alla bor ju inte i Skåne, ALLA var inte där. Men var jag tittade så dök mina vänner upp. Och jag kände hur de, utan att jag behövde hetsa dem till det, började frottera sig med varandra. Vid ett tillfälle var jag omgiven av det bästa jag fått ut av den här skolan Skurup. Och två av dem bor i Landskrona nu. Det trodde vi inte när vi började där i Skurup 09. Sorry for beeing all american with the love and all men det kändes som om jag ägde världen. Och jag frack rosé med sugrör och min lärare dök upp med sin cape och sina snygga tänder och kalle hällde upp champagnevin åt anna och sanna skämtade om morresey, allt det som började i vårt kök och sen bar vi bord över loftgolvet för trettionde gången och sen hade vi svårt att komma överens om att gå till samma ställe igen. men det ordnade sig okej förutom att mina roomies och jag splittrades (men nu har vi återfunnit varandra här i LA) och jag fick en argumenterade lockig man på halsen och lyssnade på kent och ja... jag skulle kunna fortsättta 4ever
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar