Friskförklara

Jag har dragit ut på det ett tag men nu tror jag faktiskt att det är dags. Denna dag blir det en slags träningsdagbok, det här. I retrospektiv.

Det hände på valdagen, den fördömda. Jag skulle gå och fika i Lund. Eller var det på måndagen när allt redan var förgjort. Jag sprang mellan bussen och tåget och det klack till. Det gjorde så ont, jag kunde knappt gå mer och jag blev så besviken att jag vägrade åka med tåget, jag hade ändå missat det som jag försökte springa till. Men det var nog inte då det hände egentligen. Jag hade antagligen lagt grunden då jag sprang 2 mil i fel skor. Eller när jag bar flyttlådor nerför massor med trappor. (Nerför är livsfarligt för skeva knän). Eller så var det när jag dansade och gick ner på knä i låten, på den där festen på lördagen, då när jag hade mask på mig som jag inte tog av på hela tiden. I alla fall, någon gång där.

Jag försökte vila knät så att det skulle läka men jag kunde knappt gå och efter en vecka var det fortfarande dåligt. Och efter två veckor var det lite bättre men då råkade jag springa till bussen och så jag var på ruta ett igen.

Sen gick jag till en sjukgymnast som uteslöt det ena och det andra. Det var underbart. Det är så trevligt att gå till sjukgymnast, spykolog, doktorn, tandläkaren. I alla fall så meddelade hon mig att jag hade löparknä, att det var en sena som var för kort och hade blivit inflamerad, att mina fötter hade för höga fotvalv och därför uppförde sig som plattfötter och att mina knän var vingliga.

Så jag började träna benmusklera på gym och bokade tid hos en ORTOPEDTEKNIKER. Han och hans medhjälpare skinnade mig på slantar men gav mig skor med konstiga inlägg som jag tror är ganska bra. Jag började provspringa eller snarare lefia på löpband och försöka komma ihåg att stretcha. Nu har jag sprungit sådär försiktigt i typ 2 månader så häromdan gav jag mig tillåtelse att spring ordentligt och det gjorde jag i kanske 1 km. Gjorde inte ont alls.

Så nu tänker jag FRISKFÖRKLARA MITT LÖPARKNÄ. Jag vet ju att ödet gärna vill att allt ska gå dåligt igen om man ropar hej! Men jaja, om det går sönder igen kan jag i alla fall säga till mig själv att jag har genomfört en framgångsrik rehabilitering. Det är bra jobbat.